Åtgärder i en skola som inte kan skilja på mål och metod

Skolor misslyckas med att anpassa och tillgängliggöra för elever med funktionsnedsättningar, och skyller sedan allting på föräldrar och elever. Jag läste nyligen Funkisfeministens text  ”Frustrerande kommentarer del 7: Skolan har gjort allt” och Livets bilders text (för närvarande trasig länk) ”Vi har gjort allt”. Det är två bra bloggtexter som jag rekommenderar. Jag vill nu ge ett exempel på hur en skola kan brista i att kartlägga och åtgärda. Exemplet är från när jag, som är autist, gick i högstadiet. Det är ca 12 år sen, men jag anser att det fortfarande är relevant. Här är text direkt hämtat ur mitt åtgärdsprogram och en uppföljning av åtgärdsprogrammet.

Åtgärdsprogram

Datum 6 september 2004

Elevens namn NN

Klass 8c

Närvarande Namn på elev, föräldrar och klassföreståndaren

Ansvarig för Åtgärdsprogram Klassföreståndaren

Problembeskrivning:
Migrän och annan huvudvärk som orsakar stor frånvaro och depression. Även kamratproblem.

Tidigare insatser:
Nej

Mål (långsiktigt):Att bli av med huvudvärken och kunna vara i skolan.

Mål (kortsiktigt):
Medicinering, sjukgymnastik och samtal.

Åtgärder i skolan:
Samtal med kurator. Modifiering av schema? Någon elev som har kontakt med NN när hen är hemma.

Åtgärder i hemmet:
Samtal
Läxhjälp

Uppföljning/utvärdering av åtgärdsprogram:
I september


Uppföljning av åtgärdsprogram


Datum 10 februari 2005
Klass 9c

Vad har hänt sen upprättandet av åtgärdsprogrammet?
NN har fått ny medicinering – men det är tveksamt om det blir bättre.

Hur går vi vidare?
NN ska komma till skolan varje dag. NN ska också ha kontakt med kuratorn.

Nytt möte?
Efter påsklovet.

Mål (kortsiktigt):
Att komma till skolan varje dag.


Min Analys av åtgärdsprogrammet

Av dokumenten framgår alltså att skolan anser att problemet är att eleven är frånvarande från skolan, och att skolan bedömer att detta beror på att eleven har migrän och annan huvudvärk och är deprimerad. Det framgår också att eleven har ”kamratproblem”. Hur ska dessa kamratproblem och problemen med elevens hälsa utredas, så att skolan kan vidta rätt åtgärder? Hur ska man undersöka om skolan är otillgänglig och kartlägga elevens behov? Eftersom eleven är jag, så vet jag svaret: Det gjordes inga utredningar alls. Därmed kom det inte fram att jag är autistisk. Autism är en funktionsnedsättning.

De så kallade målen är inte några mål. Det går inte att göra några program för åtgärder när ansvarig personal i skolan inte förstår vad som är och inte är ett mål! ”Att kunna vara i skolan” är inget mål. Det är inte tillräckligt konkret för att vara ett mål. Det är ett krav på eleven. Det är att informera föräldrar och eleven om att eleven förväntas gå till skolan. Inga förändringar av skolmiljön för att göra det möjligt att vistas där kommer på tal. Slutdiskuterat. Gå till skolan. ”Medicinering, sjukgymnastik och samtal” står det under kortsiktiga mål. Det är inga mål, det är medel eller tillvägagångssätt för att nå ett mål.

Nu kommer vi till åtgärder som skolan ska göra. Samtal med kurator är inte en relevant åtgärd, eftersom jag redan hade pratat med kuratorn några gånger och det var inget som hjälpte eller ledde någon vart. Tvärt om var det ytterligare en påfrestning. Det var inte fråga om någon utredning med kuratorn, utan vi pratade bara om att jag var ledsen att jag blev utfryst och sånt. Men eftersom jag hade kamratproblem och var deprimerad fick jag i uppgift att prata med kuratorn igen. Modifiering av schema blev det inte något av. Jag vet inte varför, och det står inget mer om vad som hände med det i uppföljningen. En brist i sig.

Att någon elev skulle ha kontakt med mig när jag var hemma långa perioder från skolan blev det inget av, och tur är väl det! Det är nämligen en dålig idé att lägga en sån uppgift på någon klasskamrat, som dessutom inte har någon som helst skyldighet att göra sånt. Det är skolan som ska göra åtgärder, inte klasskamraterna! Skärpning! Den ”åtgärden” skulle nog ha gjort kamratproblemen värre. Och varför står det kamratproblem när jag i själva verket blev utfryst, mobbad och utsatt för funkisfientliga pikar? Det är att förminska vad jag utsattes för och det osynliggör skolans ansvar för att elever ska behandlas bra i skolan.

Skolan har fyllt i ett papper

Sammanfattningsvis så har skolan gjort en åtgärdsplan där allt ansvar hamnar på eleven och där skolan inte åtar sig att göra något annat än att ha ett uppföljningsmöte, som dessutom inte alls är någon egentlig uppföljning. Detta trots att det är rimligt att anta från problembeskrivningen att det finns underliggande problem med skolmiljön och svårigheter hos eleven som behöver utredas. Hela åtgärdsprogrammet är en begäran från skolan att eleven och föräldrarna ska åtgärda problemet att eleven inte kommer till skolan.

Att en skola påstår sig ha gjort ett åtgärdsprogram betyder alltså inte att några som helst åtgärder har vidtagits eller planerats in av skolan. Det betyder bara att man har fyllt i ett papper som heter Åtgärdsprogram. Man har skrivit något på pappret, relevant eller ej. Att en skola påstår sig ha ”gjort allt” betyder i bästa fall att skolan har gjort något, kanske till och med flera olika saker som med rätta kan kallas åtgärder. Det är inte tillräckligt att bara göra saker när det inte finns tillräcklig kompetens i skolan att ens utreda och följa upp vad som behöver göras.

Publicerat av

Autistiska Manifestet

Autistisk bloggare som skriver om autism, funktionsnedsättning och rättvisefrågor.

5 reaktioner till “Åtgärder i en skola som inte kan skilja på mål och metod”

  1. Det här inlägget belyser väldigt väl att en skola som är så otillgänglig i grunden inte klarar av att bli tillgänglig med lite åtgärdsprogram, det krävs en mycket mer genomgripande förändring.

    Projektledaren i mig blir upprörd över den här hafsiga användningen av begreppen ”mål” och ”åtgärder”. Jag ska avstå från att svamla loss om saken men det är uppenbart att de som gjorde ditt åtgärdsprogram varken kunde tillräckligt om tillgänglighet, autism eller metodik för målinriktat arbete. Av de åtgärdsprogram jag har fått ta del av som är skrivna under de senaste åren så har de flesta tyvärr inte varit mycket bättre. Jag vet ett undantag och det berodde på att föräldrarna (som kunde en del om tillgänglighetsskapande arbete) skrev om programmet.

    Jag blir så ledsen när jag tänker på hur du, jag och alla andra som inte orkade gå i skolan pga otillgänglighet inte lärde skolan någonting utan att det fortsätter. Förhoppningsvis kan såna här texter bidra till någon slags förändring.

    Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s