Bildstöd hjälper behandlare stå emot frestelsen att köra över NPF:are?

4 januari, 2016 Från Propinqua

”Bildstöd gör känslor tydliga” heter det i den här artikeln av Inna Sevelius på Special Nests webbplats. Men texten handlar faktiskt mycket mindre om bildstöd och känslor än vad den ger sken av. Jag tycker min rubrik summerar texten bättre. Det är behandlare och inte personer med NPF som får komma till tals i texten. Dessa behandlare hävdar att det är just bildstödet som gör att de som behandlare får ”värdefull information om [tonåringen från exemplet med pizzerians] begränsningar och behov”. Här är pizzeria-sceanariot:

”Jag bjuder på lunch, var vill du äta?”, frågar behandlaren. ”Jag vet inte”, svarar tonåringen. ”Då tycker jag vi går till pizzerian, jag är sugen på pizza”. ”Okej”, svarar pojken – och får ett vredesutbrott i restaurangen.
(http://www.specialnest.se/metoder/bildstod-gor-kanslor-tydliga)

Scenariot kan summeras:

  1. Behandlaren: ”Var vill du äta?”
  2. Tonåringen: ”Jag vet inte.”
  3. Behandlaren gör inga ytterligare försök att ta reda på vad tonåringen vill utan lyfter fram sin egen vilja att äta pizza: ”Då tycker jag vi går till pizzerian, jag är sugen på pizza”
  4. Det finns ingen fråga att svara på, utan nu verkar det bestämt. Tonåringen svarar (resignerat?): ”Okej”
  5. Tonåringen mår inte bra av miljön på pizzerian.

Den här dynamiken är inte bra om man vill veta vad personen med NPF tycker, oavsett om man använder sig av muntliga ord, skriftliga ord eller kommunicerar helt eller delvis med hjälp av bilder (EDIT: eller teckenspråk). Det finns fler alternativ än ”kör över personen med NPF” och ”använd vår metod med bildstöd”.

Situationen ovan hade kunnat vara jag och min f.d. kontaktperson. Hon var också dålig på att ställa konkreta frågor och lyssna på mina svar. Hon var dessutom dålig på att planera och att följa planen, så kanske är jag redan hungrig när konversationen inleds. Då är det mycket svårare för mig att överväga olika alternativ och förmedla vad jag behöver veta för att kunna fatta rätt beslut utifrån mina behov. Det är ett misslyckande att ha så dålig framförhållning.

Möjligheten att köra över en person minskar inte per automatik bara för att bilder introduceras. För de som kan bli hjälpta av bildstöd behövs det också att de får inflytande över hur det ska gå till och vilka bilder som de får tillgång till. I vissa fall försvårar faktisk bildstöd. Jag är autistisk och jag kommunicerar bäst med ord, inte med bilder. Allra bäst skriftligen, men med rätt förutsättningar fungerar det muntligt också. Jag har varit med om, dels hos habiliteringen och dels i något konstigt projekt som jag tvingades vara med i, att yrkespersoner vill att jag ska använda mig av bilder för att kommunicera. Det är aldrig mitt eget val – jag är som sagt inte visuellt lagt – och att tvingas till det var otroligt provocerande. Bilderna var dessutom inte anpassade för min ålder, ca 20 år var jag då, och yrkespersonerna talade till mig som till ett besvärligt barn som de inte tänkte höga tankar om.

Andra saker kan förändras när man använder bildstöd och om dessa förändringar underlättar kommunikationen kan man dra en felaktig slutsats av vad förbättringen berodde på. Jag tänker t.ex. på att om ögonkontakt försvårar för att kunna formulera sig så kan det bli lättare när det blev okej att titta någon annanstans (på bilderna) istället. Det framgår inte av texten vilken miljö de befinner sig i från början, men om användandet av bildstöd också innebär att man får dra sig undan till en mer tillgänglig miljö så kan det bli lättare att kommunicera bara pga det.

Innan ni drar en förhastad slutsats att någon kommunicerar bättre med bilder än med muntliga eller skriftliga ord, testa att välja en lugn miljö, en bra tidpunkt, tvinga inte på ögonkontakt, ställ konkreta frågor och ge exempel eller alternativ. Så här t.ex.:

  1. Vi har ju planerat in att äta lunch tillsammans idag. Vill du fortfarande äta lunch med mig?
  2.  Ja. *
  3. Vet du vad du vill äta för något?
  4.  Vet inte.
  5.  Vill du ha några exempel på mat?
  6.  Ja.
  7.  Vill du äta pizza eller vill du hellre ha något annat?
  8.  Helst pizza. **
  9. Då kan vi hämta hit pizza eller äta på pizzerian. Var vill du äta pizza?
  10. Inte på pizzerian.
  11. Okej, vi äter pizza här. Blir det bra?
  12. Ja.
  13. Vill du följa med och hämta?
  14. Ja, fast vänta i bilen.

*Viktigt att det ska vara okej att säga nej, och inte bara i teorin.
** Om svaret blir ”något annat”, testa fler alternativ. ”Hamburgare eller något annat?” osv.

Uppdatering: Anarkoautism skriver också om artikeln och tar upp flera viktiga invändningar mot framställningen här. Funkisfeministen skriver om att tänka på maktperspektivet vid användning av bildstöd här, och har en samling länkar med info och resurser om visuell pedagogik och bildstöd här.

Publicerat av

Autistiska Manifestet

Autistisk bloggare som skriver om autism, funktionsnedsättning och rättvisefrågor.

En tanke på “Bildstöd hjälper behandlare stå emot frestelsen att köra över NPF:are?”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s