Exekutiva funktioner och dåliga råd

”Exekutiva funktioner och dåliga råd” från min gamla blogg Propinqua. Det var det första blogginlägget jag någonsin skrev:

Jag hade tänkt skriva lite om mina intressen språk och historia. Så blev det inte. Jag är autistisk och har svårt med de exekutiva funktionerna. Ordet exekutiv har sina rötter i latinet:

follow, go along, on with; persist in; execute, carry out

Det handlar om kognitiva svårigheter på flera områden, som påverkar förmåga att ta itu med saker och dessutom fullfölja dem. Det som spelar in mest när det gäller att skriva är:

Svårt att komma igång. Svårt att planera och överblicka helheten. Svårt att växla mellan aktiviteter. Svårt med koncentrationen (blir distraherad). Svårt att begränsa och att hålla mig till ämnet. Men för att nu verkligen försöka hålla mig till ämnet, som är exekutiva funktioner och dåliga råd, får jag lämna den fulla vidden av vad struliga exekutiva funktioner ställer till med för mig, till en annan gång kanske.

De dåliga råden

Jag vill påstå att råd i allmänhet blir dåliga när rådgivaren inte helt förstår eller – ännu värre – har en direkt felaktig bild av situationen. Något som går igenom i nästan hela samhället är okunskap (milt uttryckt! går inte in mer på detta nu) om hur det är att själv vara autist. Så hände det att jag fick många dåliga råd när jag för ca 2-3 år sen gick i KBT (kognitiv beteende terapi). Här råden som jag fick för några av problemen:

  1. Svårt att komma igång – Lösning: ställ en timer på 15-25 minuter och starta timern. Under den tiden ska du göra uppgiften. Efter 25 minuter får du inte fortsätta. Du ska lägga ifrån dig uppgiften och göra något kul eller vilsamt i 25 minuter. Varva så mellan aktivitet och återhämtning tills uppgiften är klar.
  2. Svårt att planera och överblicka helheten – Lösning: skapa först ett ”skelett” där du beskriver vad du ska ta upp i de olika delarna av texten. Fyll sedan på med text lite i taget på alla punkter i skelettet. På så sätt får du med allt. Stanna inte för länge på samma ställe.
  3. Svårt att växla mellan aktiviteter – fick inga råd angående det.
  4. Svårt med koncentrationen – fick allmänna råd om olika saker som kan reducera stress (stressen påverkar koncentrationen negativt): motion, kost, ta itu med saker som jag har skjutit upp, styra upp det där med sömnen och dygnsrytmen, och skapa rutiner i vardagen som tar hänsyn till att det behöver vara balans mellan aktivitet och återhämtning.
  5. Svårt att begränsa mig / hålla mig till ämnet / välja ut vad som är viktigast att ta med – fick direktiv med andemeningen att jag skulle lägga av med att ha svårt med detta helt enkelt.

Varför är det dåliga råd?

Råd nr 1 och 2, som syftar till att göra det lättare att komma igång respektive planera och skapa en helhet, har gemensamt att de går ut på att växla mellan aktiviteter. Under punkt 3 framgår att det är något som jag tycker är svårt. Att jag ändå får råd 1 och 2 visar antingen att psykologen inte förstår mig, att hen inte tror på mig eller att hen tror sig ha större insikt i mina förutsättningar än jag själv har. Det blir oavsett råd som är omöjliga för mig att följa, och som faktiskt ger sämre resultat än jag får annars.

Förståelsen för svårigheten att växla mellan aktiviteter, punkt 3, lyser med sin frånvaro.

Råd nr 4 blir ett dåligt råd när en ser det i sin kontext. Det stämmer att graden av stress jag upplever i min vardag påverkar min koncentrationsförmåga. Det stämmer också att jag ofta är stressad, och har varit det under lång tid. Att få ”verktyg att reducera och hantera (min) stress” var ett av tre mål som min psykolog och jag hade med KBT-behandlingen. Inga större konstigheter så långt.

Men hur skulle det gå till? Jo, jag skulle ta itu med en massa saker. Börja motionera, börja laga näringsrik mat, ta itu med s.k. ”uppskjutande beteenden”, t.ex. sortera pappershögar, rensa i garderoben och boka tid hos tandläkaren och slutligen styra upp sömnen och dygnsrytmen. Jag skulle helt enkelt göra mycket mer. Det låter kanske ologiskt att det skulle göra en mindre stressad att ta på sig mycket mer grejer att göra och ställa (ännu) högre krav på sig själv, och det är ologiskt också. Det finns ett antagande här att patientens aktivitetsnivå ligger en god bit under vad som energinivåerna (se spoon theory) tillåter och/eller att det finns andra saker som patienten brukar lägga sin energi på som kan prioriteras bort. Eftersom det inte är fallet för mig är råd nr 4 ett dåligt råd.

Uppmaningen under punkt nr 5 består av illa dolt förakt för autister.

Det en måste förstå när det gäller den här typen av behandling är att psykologen är en auktoritetsperson och att patienten är i en underordnad position i relation till psykologen. Psykologen jobbar medvetet på att få patienten att lita på hen och att lita mer på psykologens omdöme än sitt eget. Hela syftet med t.ex. en KBT-behandling är att på något sätt ändra på patientens beteenden och sätt att tänka på saker (och i förlängningen hur en känner). Många upplever att de har blivit hjälpta av KBT. Det är inte min avsikt att beröva dem något. Det jag vill är att visa att det finns en påtaglig risk att den riktning som behandlingen tar blir direkt skadlig för patienten. Det blev den för mig.

Publicerat av

Autistiska Manifestet

Autistisk bloggare som skriver om autism, funktionsnedsättning och rättvisefrågor.

En tanke på “Exekutiva funktioner och dåliga råd”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s