KBT, Autism och makt

28 november, 2015

Jag har tidigare skrivit lite grann om mina erfarenheter av KBT. Mitt perspektiv är ett autistiskt perspektiv. Det går inte att bortse från att jag är autist, men det är just vad en KBT-behandling gör. Teorierna som den bygger på, som påstås förklara hur människor fungerar, har inget utrymme för autister. ”Det ska inte spela någon roll”, påstod KBT-psykologen jag hade, ”för trots att du fungerar autistiskt så måste behandlingen gå att applicera även på dig. (Obs! att vi inte alls är insatta här i vad autism innebär, men det gör som sagt inget. Vi ifrågasätter nämligen att du ens har autism. Nej, du missförstår; det är en komplimang! )”

KBT är ett samlingsnamn för psykoterapeutiska behandlingsmetoder som kombinerar kognitiv psykologi med beteendeterapi. Dessa två perspektiv är inte helt förenliga, milt uttryckt, utan säger emot varandra när det gäller grundläggande förklaringar. De teoretiska bakgrunderna brukar därför förklaras var för sig. Enligt kognitiv teori är känslor och kroppsliga symptom, t.ex. ångest och stresspåslag, reaktioner på våra tankar om en situation eller händelse, inte på händelsen i sig. Det finns alltså en vanlig uppfattning som är felaktig, menar KBT-psykologer med kognitiv inriktning. (Bild nedan). Att tankarna, tolkningarna, är centrala uttrycks genom den återkommande frasen ”tanken styr känslan”. Från detta följer att om vi kan ändra hur vi tänker om  situationen kommer de känslomässiga och kroppsliga och reaktionerna att förändras. Genom att ifrågasätta hur vi tolkar världen och oss själva, och korrigera vårt beteende i enlighet med en mer balanserad tolkning, kan vi uppnå ett högre välbefinnande.

situation tolkning text

(ST Bild nr 1: Bilden är delad av en svart horisontell linje. Högst upp i den övre halvan står det ”Vanlig uppfattning?”. Därunder är två ljuslila, rektangulära fält bredvid varandra. I det vänstra fältet står det ”Situation” och i det högra ”Reaktion”. En lila pil mellan fälten pekar från det vänstra till det högra. I den nedre halvan av bilden står det ”Kognitiv teori” ovanför det mellersta av tre ljusgröna, rektangulära fält. I fälten, från vänster till höger, står det: ”Situation”, ”Tolkning”, ”Reaktion”. En grön pil pekar åt vänster från Situation till Tolkning, och en till grön pil pekar från Tolkning till Reaktion.)

Våra tankar och tolkningar beror inte på någon slump, utan på tidigare erfarenheter. Enligt kognitiv teori skapar vi tidigt i livet grundläggande antaganden om världen och oss själva och verkligheten omkring oss. Dessa ”grundantaganden” kallas också ”personliga sanningar” eller ”scheman”. Den som har många erfarenheter av misslyckanden eller en kritisk och dömande omgivning, särskilt i barndomen eller tonåren, riskerar att forma obalanserade och alltför negativa grundantaganden. Exempel på negativa grundantaganden:

  • Jag är värdelös
  • Människor är kritiska och dömande
  • Världen är hemsk och farlig

Baserat på våra grundantaganden skapar vi förhållningsregler eller handlingsstrategier för hur vi ska bete oss i varje situation. Dessa kallas livsregler. Livsregler som bygger på negativa grundantaganden brukar innehålla ord som ”måste”, ”borde”, ”alltid” eller ”aldrig” eller frasen ”om… så”.

  • Jag måste alltid komma i tid
  • Jag får aldrig visa att jag inte förstår
  • Jag måste alltid ställa upp för andra
  • Det jag gör måste vara perfekt, annars är jag dålig
  • Om jag visar att jag mår dåligt, så kommer jag att bli övergiven

Den kognitiva teorin skiljer på viljestyrda tankar, som t.ex. att planera något, och det som den kallar ”automatiska tankar”. Automatiska tankar dyker bara upp, och vi är ofta bara halvt medvetna om dem. Det kan vara tolkningar av situationer, förutsägelser om vad som kommer att hända eller minnen från tidigare händelser. De automatiska tankar som är intressanta här är framför allt de som är negativa, eftersom de ger upphov till obehagliga känslor och kroppsliga symptom, som i sin tur gör att vi agerar kortsiktigt för att undkomma obehaget.

grundantagande livsregler tankar bilder

(ST Bild nr 2: På bilden finns tre gul-beigea rektangulära fält, staplade på höjden. I det översta fältet står det: Grundantagande Ex. ”Andra är dömande”. En lila pil pekar ned mot mellersta fältet. I mellersta fältet står det: Livsregler Ex. ”Jag måste alltid komma i tid”. En lila pil pekar mot nedersta fältet. I nedersta fältet står det: Automatiska tankar Ex. ”Jag är sen, nu kommer de bli arga!”. Till höger om fälten är tre bilder, en till varje fält. Den översta bilden är en domares hammare, brun. Den mellersta bilden består av en analog klocka som visar prick klockan 3. Till höger om klockan är en grön bock eller check-symbol och det står med gröna tecken: 100 %. Den nedersta bilden är en tankebubbla med ett ansikte som ser argt och ifrågasättande ut. Ansiktet är rött. Munnen är ett stort svart gap och den är sned. Ögonen är stirriga och ögonbrynen höjda. Det finns ingen näsa.)

Beteendeterapin har ett annat perspektiv. Det är en terapiform som bygger på beteendepsykologin. Beteendepsykologi är en inriktning inom psykologin som också kallas inlärningspsykologi. Som namnen antyder handlar det om teorier för hur inlärning av beteenden fungerar. Grundidén är att beteenden styrs av konsekvenser.  Om förutsättningarna ändras så att konsekvenserna av beteendet inte längre är totalt sett angenäma, då kommer beteendet att förändras eller upphöra helt. Ett beteende som har angenäma eller önskvärda konsekvenser för personen kommer att öka till den optimala nivån, där det sedan kommer att ligga kvar tills vidare. Den här typen av konsekvenser som leder till en ökning av ett beteende kallas ”förstärkare”. De delas in i positiva förstärkare, då något bra tillförs, och negativa förstärkare, då något dåligt avlägsnas. Konsekvenser som leder till att ett beteende minskar kallas ”bestraffningar”. De delas in i positiva bestraffningar, = något dåligt tillförs, och negativa bestraffningar, = något bra avlägsnas. Bilden illustrerar:

förstärkare.bestraffning

(ST Bild nr 3: Två svarta linjer delar bilden på höjden och bredden så att fyra rutor skapas. I den övre vänstra rutan är en katt, omgiven av en grön pil som pekar uppåt. Till vänster om katten står det i grönt: plus katt. I svart står det: Positiv förstärkare. I den övre högra rutan är en bild på en skurhink full med vatten och en skursvamp, omgivna av en grön pil som pekar nedåt. Till vänster om skurhinken står det i grönt: minus skura. I svart står det: Negativ förstärkare. I den nedre vänstra rutan är en likadan skurhink, men den är omgiven av en röd pil som pekar uppåt. Till vänster om den står det i rött: plus skura. I svart står det: Positiv bestraffning. I den nedre högra rutan är en likadan katt, men den är omgiven av en röd pil som pekar nedåt. Till vänster om katten står det: minus katt. I svart står det: Negativ bestraffning.)

Ett annat viktigt begrepp i beteendepsykologin är betingning. Det kan gå till såhär: Ett barn har fått en fotboll och leker med den ute på gården. Det är ganska roligt. En dag råkar hen sparka bollen så att den träffar en granne. Grannen blir arg, skriker och svär. Barnet blir jätterädd för den arga grannen. Nästa gång barnet är på gården med fotbollen dyker grannen upp igen och barnet blir utskälld en gång till. Nu förknippar hen fotbollen med grannen, och reagerar med samma beteende vid åsynen av fotbollen, ”stimuli”, som om grannen var där.

betingning 3

(ST Bild nr 4: Bilden består av 3 rutor, 2 på den övre raden och 1 på den undre raden. Rutan överst till vänster är märkt med siffran 1. Där är ett barn med gult hår, vit hud, blå ögon, blå t-tröja, röda kortbyxor och fotbollsskor. Barnet står på sitt vänstra ben och balanserar en fotboll på sin högra fot. En pil pekar från fotbollen till huvudet på en figur till höger i rutan. Figuren har rynkade ögonbryn och pekar anklagande på oss. Figuren är svartvit. Ovanför dess huvud är ett utropstecken. Rutan till höger om ruta 1 är märkt med siffran 2. Där står det ”Betingning:”. Till vänster i rutan en fotboll och till höger den anklagande figuren. Mellan de båda ett är-lika-med tecken. I rutan på den undre raden, märkt med siffran 3, står det till vänster ”Stimuli” och till höger ”Reaktion”. Däremellan en pil som pekar åt höger. Under ordet stimuli är en bild på en fotboll. Under ordet reaktion är en figur med stirriga ögon och armarna upplyfta i panik. Den springer i riktning bort från fotbollen. En röd cirkel är bakgrund och figuren svartvit.)

Definitionen av ”beteende” är i beteendepsykologin så bred att den gör anspråk på att innefatta allt som människor gör, inklusive de känslor vi känner och kroppsliga processer och reaktioner vi har(!). Ruta nummer 3 i bilden ovan påminner om hur vi enligt kognitiv teori inte fungerar (i lila på bild nummer 1). Vi behöver bara byta ut det fina ordet ”stimuli” mot situation så blir det samma innehåll.

KBT går ut på att en ska lära sig kognitiva tekniker för att förändra sitt tänkande, framför allt det tänkande som enligt psykologen (eller självhjälpsboken) leder till ”problembeteenden”. Beteendeterapin i behandlingen kan vara att se över förstärkare och bestraffningar för olika beteenden, och införa nya där det behövs för att komma till bukt med problembeteenden. En ytterligare metod som ofta används bygger på idén om betingning, och går ut på att man ska utsätta sig successivt för stimuli som man mår dåligt av, och/eller brukar undvika, för att träna bort den reaktionen (beteendet). Detta kallas för ”exponering”. Jag ska berätta mer om exponering och andra metoder i ett senare inlägg.

Det är viktigt att tänka på maktperspektivet när det gäller KBT. Patienten har ofta av någon form av psykisk ohälsa, funktionsnedsättning och/eller smärta. Ibland är KBT den enda behandling som erbjuds och dessutom kan det vara så att t.ex. Försäkringskassan eller arbetsgivare ställer krav på patienten att gå en viss behandling. Det finns skäl att tvivla på om det uttalade syftet, att patienten ska må bättre, ens är det verkliga syftet i sådana fall.

Oavsett målet med behandlingen är det en stor fara med KBT att psykologen tar på sig att definiera vad som är problembeteenden, vad dessa beteenden beror på, dvs. hur patienten tänker och fungerar, och hur patientens verklighet ser ut. Vidare är det centralt i en psykologs yrkesutövning att övertyga patienten att lita på psykologens omdöme.  Lägg till det att många av metoderna handlar om att (med psykologens hjälp) ifrågasätta sina egna tolkningar och sitt eget omdöme. Lägg också till det faktum att behandlingens tillvägagångssätt är, liksom resten av vården och samhället, mer eller mindre präglad av ableism, så blir summan att det finns väldigt mycket som talar emot KBT.

Jag gick i KBT-behandling och höll på med KBT i mer än ett år. Jag visste inte lika mycket om mig själv och autism som jag vet idag. I kommande inlägg framöver ska jag gå in på hur upplägget för behandlingen såg ut och vilka effekter det fick för mig.


 

Anarkoautism skriver om en annan sorts beteendeterapi i inläggen:

Intensiv beteendeterapi – en effektiv metod för dressyr av autistiska barn

Jag blir ”förstärkt” av att anklaga behavioristisk inlärningsteori för att vara pseudovetenskap

Publicerat av

Autistiska Manifestet

Autistisk bloggare som skriver om autism, funktionsnedsättning och rättvisefrågor.

2 reaktioner till “KBT, Autism och makt”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s