Alla lärare vill inte elevers bästa, och diskriminering är inte en konsekvens av resursbrist

Det finns lärare, vårdpersonal och vårdnadshavare som på riktigt påstår att alla i deras grupp vill den underordnades bästa, ibland utan att ens erkänna att de själva är överordnade. Alla lärare vill inte elevers bästa. Alla läkare vill inte patienters bästa. Alla psykologer vill inte patienters bästa. Alla vårdnadshavare vill inte barnens bästa. Det blir otroligt tramsigt när ni påstår att alla på dessa maktpositioner vill den underordnades bästa. Det är en ful taktik att svara så när någon påstår att maktförhållandet existerar.

Autism underdiagnosticeras. Det kommer att finnas autister i vanliga skolklasser. Autisters behov är inte mindre viktiga. Autister behöver alla möjliga typer av vård precis som alla andra. Det är oacceptabelt att vi inte behandlas bra i vården. Arbetsmiljö för de som jobbar i skolan och vården är en annan fråga. Ändå får jag höra om och om igen att jag ställer orimlig krav när jag tycker att jag har rätt till ett bra bemötande.

Problem med arbetsmiljön kan inte användas som ”ursäkt” för att autister systematiskt bemöts dåligt. Autister bemöts sämre för att samhället inte är utformat för oss. Hur kommer det sig att det är just det autistiska barnet i klassen som det inte finns tid och resurser att bemöta på rätt sätt? Hur kommer det sig att det inte är ”extra tid” att förklara något muntligt för hela klassen men däremot att ge skriftlig info? Hur kommer det sig att det är just såna saker som autister behöver som är ”extra arbete”? Hur kommer det sig att vårdens rutiner så sällan är utformade efter autister behov?

Det är ett problem att vården är underfinansierad. Det är ett annat problem att det så ofta är tillgängligheten för autister som är ”extra”. Och det är ett jätteproblem när en inte låtsas om att det är två olika saker. Det är inte okej att påstå att diskrimineringen av autister i skolan, vården, samhället är en direkt konsekvens av resursbrist. Det legitimerar fortsatt diskriminering med hänvisning till att vi fortfarande inte ”har råd/tid”. Och det är lögn!

Som sagt det behövs mer resurser för att skapa bra arbetsmiljö också. Autist som jag är så menar jag en arbetsmiljö som är bra för autister. Autister ska också kunna jobba som lärare eller i vården, om de vill. Autister är inte bara barn. Skolan/vården är inte bara särskilt missanpassad för autistiska barn, utan för autistiska anställda också.Det är helt rimligt att begära att hela samhället ska bli tillgängligt (tillgänglighet med tanke på funktionsnedsättning).

Om arbetsmiljön är dålig och stressig för de flesta är den ofta ännu värre för autister. Autister trakasseras och mobbas på sina arbetsplatser av sina kollegor och andra. Hela livet behandlas vi sämre än icke-autister, men vi ska ha förståelse för att just vi ska komma i andra hand när det kniper? Vi ska ha förståelse för att folk systematiskt tar ut sin frustration på oss? Vi som utsätts för detta ska ha förståelse att det skulle vara en övermänsklig bedrift att inte skälla ut oss? För vi är så besvärliga?

Det går att prata om dålig arbetsmiljö och underfinansierad välfärd, utan att begära att de som utsätts för förtryck ska tycka det är ok. Den som arbetar i skolan, vården och en del andra samhällsfunktioner har ett maktförhållande i relation till elev/patient/klient etc. När det gäller skolelever så har de ett tvång att gå i skolan som är mycket mer tvingande än lärarens situation som jobbar där. När det gäller patienten så har den ett behov av vård. Patienten har inte valt situationen.

Många föräldrar till autister gör dåligheter. Men att föräldrar till autister ligger på skolan med krav på bättre bemötande hör inte dit. När lärare klagar på föräldrar som begär anpassning för att barnet ska må bra/bättre, då är jag på föräldrarnas sida. Jag blev mobbad av andra elever i grundskolan. Men det var värre att bli förminskad och illa behandlad av lärare. Yrkespersoner, ni måste släppa tanken att ni vet hurdana era kollegor är och att ni är de som bäst förstår hur saker ”är ute i skolorna” (eller ”hur vården fungerar”). Ni måste erkänna att er maktposition påverkar ert perspektiv. De som är underordnade vet bättre hur underordningen tar uttryck.

Bloggtexten är nästan helt baserad på mina två twittertrådar nedan:

https://twitter.com/Fem_anark/status/733621599899770880

https://twitter.com/Fem_anark/status/734095334624899072

Annonser

Om Autistiska Manifestet

Jag heter Kai, och är Autist och icke-binär transperson. Jag bloggar på Autistiska Manifestet.
Det här inlägget postades i skolan, vården och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Alla lärare vill inte elevers bästa, och diskriminering är inte en konsekvens av resursbrist

  1. Ping: Vårdgivarens politiska åsikter hör inte hemma i behandling – Autistiska Manifestet

  2. Ping: Autistiska manifestet är nya bloggen | Propinqua

  3. Ping: Säg inte att alla föräldrar vill det bästa för sina barn | anarkoautism

  4. Ping: Kapitel 9: Dåliga instruktioner och arroganta lärare | Autistiska Manifestet

  5. Ping: Välkommen till inkluderingen | anarkoautism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s