Vem är det de saknar?

Jag har släktingar som jag inte träffat på väldigt länge. Ibland hör de av sig och berättar att de saknar mig och vill att vi ska ses snart. Det här är personer som inte känner mig. Som aldrig har känt mig. Vem eller vad är det då de saknar? En av dem saknar tiden när jag var ett barn. Jag var så söt då, säger hon. Visst, men jag är fortfarande söt. Vad hon egentligen saknar verkar vara att bestämma över mig. Och att få träffa mig. Nu när jag är vuxen kan jag bestämma att jag inte vill träffa henne. Hon säger att hon saknar mig nu när hon inte har träffat mig på några år. Men jag är inte den hon tror jag är. Jag är autistisk och trans, och det var jag redan som barn, även om jag inte visste det då. Personen hon saknar existerar inte. Hon sörjer för att jag har hittat mig själv.

Jag tycker det är väldigt konstigt att sakna någon som en inte ens känner. Jag kan faktiskt inte ta det på allvar. Jag mår dåligt av att träffa henne, och jag drömmer fortfarande mardrömmar om henne. Ta din ”saknad” någon annanstans där den inte gör skada.

Publicerat av

Autistiska Manifestet

Autistisk bloggare som skriver om autism, funktionsnedsättning och rättvisefrågor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s