Lobby. Fin kontorsbyggnad. Pelarvalv, kristallkronor och högt i tak. 3 fotöljer i förgrunden.

Kapitel 1: Vikten av att lyckas i skolan

Jag var alltså ett autistiskt barn som fick en bra pedagogisk omsorg i en Montessoriförskola. Mina föräldrar hade prestigefulla karriärer. Vi bodde i en villa i ett fint område i en stor stad. Från tidig ålder fick jag veta hur viktigt det var att utbilda sig på universitetet så att jag kunde få ett jobb med bra betalt som de hade. De förklarade för mig att då kan jag precis som de betala för att någon ska städa, och beställa hem matvaror med hemleverans (något som var mer ovanligt på den tiden än det kanske är idag) och laga mat och fixa trädgården. Det var viktigt att ha varsin bil också, annars blir det ju jobbigt om man måste åka med kollektivtrafiken. Och när man har ett fint jobb så lyssnar folk på en och respekterar en. Då kan jag ha ett fint kontor, precis som mamma och pappa. Det är inte utan anledning som jag här radar upp dessa privilegier som mina föräldrar hade. Hur de framställde det illustrerar hur de använde pengar för att göra vardagen mer tillgänglig. Det finns också en antydan om att folk behöver övertygas om ens värde. Det finns något med oss som folk inte riktigt gillar. Jag fick lära mig att enda vägen för att slippa sånt som jag har svårt för, sånt som jag inte orkar, som jag mår dåligt av, är att lyckas bra i skolan, få höga betyg som mina föräldrar, läsa prestigefull utbildning, samt söka, få och behålla ett välbetalt jobb.

Jag var ju väldigt lik mina föräldrar i svårigheter och styrkor. Jag behövde ju också vinna över alla barn som var elaka genom att ”lyckas” mycket bättre i livet än de. Och såna är vi ju i min släkt. Lite speciella. Lite bättre och smartare. Egentligen. Om folk bara förstod. Om jag hade varit barn idag är jag ganska säker på att mina föräldrar skulle insisterat på att jag var särbegåvad. Men absolut inte någon funktionsnedsättning. Det är ju inget problem. Städa kan andra göra. Jag vill vara väldigt tydlig med att det här är inte något jag står för idag. Jag var ett barn och jag visste inte bättre. Jag tyckte det var rimligt att jag inte skulle behöva städa. Det var en korrekt bedömning av min funktionsnedsättning och vilket stöd jag skulle komma att behöva. Det går att konstatera att vissa saker klarar varken jag eller mina föräldrar att göra utan att ta till resonemang som dryper av klassförakt, ableism och rasism. Jag är autistisk, inte särbegåvad.

Tillbaks till ämnet som är utbildning. Allt hängde alltså på att jag skulle göra bra ifrån mig i skolan. Mina föräldrar var övertygade om att det skulle inte vara ett problem. De såg nog sig själva i mig, som inte är ovanligt att föräldrar gör. De egenskaper som de var mest stolta över hos sig själva uppmuntrade de hos mig. Hela min självbild, hela mitt värde som människa byggde på att vara smart, att visa att jag var smart och få andra att tycka att jag var smart. Vuxna över allt runt omkring mig var så imponerade. Jag skulle kunna bli vad som helst! Vad jag än ville studera till för statusyrke så skulle jag klara det och komma in på de allra bästa utbildningarna. Om jag bara skärpte mig lite och inte var så lat. Men nu går jag händelserna i förväg.

Jag hade som sagt inga stora problem att leva upp till förväntningar i förskolan. När jag blev sex år gick jag på ”sex-års”. Det innebar ingen stor skillnad heller. Det var fortfarande Montessori, och stor del av dagarna var i samma lokaler och med samma pedagoger som i förskolan. Sen kom den dagen när jag skulle börja i lågstadiet. Jag har inget minne av just den dagen. Men man kan säga att det var då som jag började att fara illa i skolan.

Fortsättning följer…

Publicerat av

Autistiska Manifestet

Autistisk bloggare som skriver om autism, funktionsnedsättning och rättvisefrågor.

7 reaktioner till “Kapitel 1: Vikten av att lyckas i skolan”

  1. ”Hela min självbild, hela mitt värde som människa byggde på att vara smart, att visa att jag var smart och få andra att tycka att jag var smart.”

    Alltså detta, det hade jag lika gärna kunnat skriva om mig själv. Med tillägget att det värsta en kunde vara var ”dum”.

    Gillad av 4 personer

  2. Du skriver så bra igen! 😀
    Just när det gäller detta med att allt ska vara så fint och lyckat och så, så hade jag ändå tur med mina föräldrar. De var allt annat än rika och ”lyckade”, och jag kände väl inte direkt att jag hade det att leva upp till. Fast även om jag inte kände att jag hade press på mig att bli typ rik [prestigefull yrkesperson], så var det absolut så även för mig att jag fick höra att jag var lat och kunde bättre. Min mor hade väldigt bestämda åsikter om vad jag skulle klara av och hur hårt jag skulle jobba för att jag inte skulle framstå som pinsamt lat (det var till exempel inte okej att göra det minsta tillåtna antalet uppgifter i någon läxa, utan jag måste åtminstone göra lite mer för det vore så pinsamt om de ser att jag gjorde så lite som möjligt). Så jag hade också krav att leva upp till, men inte med samma överklassiga bakgrund kanske. Mina föräldrar misslyckades ju också båda med att ta högskoleexamen så de hade inte de förväntningarna på mig heller. Kände inte pressen att jag måste ha någon högstatusyrke eller så, utan den press jag fick var mer omedelbara saker, att jag skulle överanstränga mig tillräckligt mycket, och vara lärarna till lags och göra mina läxor just nu. Inte för att få något högstatusjobb sen men bara för att inte vara pinsamt lat nu.

    I alla fall, det var bara de tankar som dök upp när jag läste ditt (mycket bra) inlägg. Jag ser fram emot att läsa mer, om det blir något mer skrivet (inte för att du har någon skyldighet att skriva något så klart).

    Gillad av 3 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s