I fören på en träbåt som har fastnat på land står en kråka och blickar framåt. Fullmåne och stjärnor i bakgrunden.

Kapitel 9: Dåliga instruktioner och arroganta lärare

Jag märkte när jag började i vanlig klass att lärare i allmänhet inte är så bra på att skriva instruktioner och förklara saker som de tror. De förlitar sig ofta på att eleverna ska kunna gissa sig till vad de menar. När jag påpekade att instruktionerna var otydliga fick jag i bästa fall ett förtydligande om hur de menade och i värsta fall fick jag inte det, utan läraren insisterade på att de hade gjort det så tydligt som det bara går. Jag fick aldrig något erkännande om att de hade varit slarviga, eller att de hade gjort antagandet att något som kunde tolkas på flera sätt bara skulle kunna tolkas så som de menade. De flesta lärare verkar ha svårt att sätta sig in i vad det är som en elev inte förstår och varför. De har alltså svårt att hitta var deras förklaring brister och de har svårt att förklara saker på ett annat sätt än de brukar. Det här gäller även de lärare som skriver ämnesböckerna och annat undervisningsmaterial som skolan beställt utifrån. Men istället för att rannsaka sig själv placerar läraren ofta problemet hos eleven. Det är elevens problem/fel att hen inte förstår. Det är inte ett problem att läraren inte kan förklara så att eleven förstår. Det är inte ett problem att läraren inte skriver tydliga instruktioner från början. Vissa lärare gjorde samma typ av otydligheter i princip varje gång de gav oss instruktioner. De bättrade sig inte efter att de hade fått veta på vilket sätt deras instruktioner var otydliga. Jag tror att de använde samma blad med uppgifter, utan att förbättra dem, år efter år. Det är arrogant att avfärda elever som om de inte kan ha insikter som läraren inte har. Läraren är redan (förhoppningsvis) kunnig i sitt ämne och vet hur hen har tänkt att uppgiften ska göras. Därför måste hen vara uppmärksam på att inte utelämna viktig information, och vara öppen för att erkänna sina misstag. Lärare kan liksom alla andra ha dåliga idéer. Att erkänna sina misstag underminerar positionen som auktoritet, något som en del lärare inte är villiga att göra.

Jag hade en gång en lärare som är ett extra tydligt exempel. Hen var så slarvig och oorganiserad att det varenda lektion var fullt med otydligheter, t.ex. datum som inte stämde, sidhänvisningar som var inte ledde dit de skulle, nummer på matteuppgifter stämde inte, papper och häften som hänvisades till som vi inte hade fått för hen hade glömt att ge oss dem. Denna lärare sa en dag när jag som vanligt räckte upp handen för att fråga vad som gällde: ”Nu blir jag nervös. Vad har jag gjort fel den här gången?”. Som om jag frågade av illvilja. Det är inte okej att dumpa sina känslor på eleven. Skulle jag ha dåligt samvete för att jag var den enda i klassen som vågade fråga? Och hur gick det för eleverna i de klasser där ingen vågade eller klarade att fråga? Jag har full förståelse för att en kan ha svårt för att hålla kolla på saker. Jag har ju själv svårt för det till och med. Och jag tycker inte som en del att om man har svårt för det ska man inte jobba i skolan. Däremot så ska skolan stötta lärare, skolan ska ge lärare stöd för att de ska kunna genomföra de moment som de har svårare för, och skolan ska anpassa vem som gör vilka arbetsuppgifter efter personalens förutsättningar. Det här är ju väldigt långt ifrån hur skolan ser ut idag, och det är egentligen inte ämnet för den här texten. Jag har skrivit om skolan, arbetsmiljö och makt förut här och här.

Lärare kan alltså vara väldigt otydliga, och det kan vara ett större problem för autistiska elever. Jag hade svårare att gissa mig till vad som saknades instruktionerna än många andra elever. Det som blev besvärligt och krävde lite extra tankemöda för många andra elever kunde göra det omöjligt för mig att genomföra en uppgift. Många andra elever kunde försöka sig på ett svar som de i värsta fall sen fick fel på. Det kunde inte jag alltid. När det var prov och jag stötte på såna otydliga frågor gjorde jag så att jag skrev så mycket jag kunde om allt som på något sätt hade med ämnet att göra, i hopp om att jag då skulle få med det som läraren ville ha svar på. Och jag kunde ju mycket. Jag skrev så mycket jag hann. Jag behövde extra många papper. Man fick ju inte fråga vad det var som läraren ville att vi skulle svara på provet, och läraren förstod sällan att frågan var luddig. Jag hade väldigt svårt att få tiden att räcka till att svara på alla frågor. Provsituationen var så extremt stressig för mig att jag i högstadiet fick migrän nästan varje gång vi skulle ha prov i något ämne. Då kunde jag inte gå till skolan, och missade därmed inte bara provet utan även de andra ämnena som vi hade den dagen. Sen fick jag göra proven på en omprovstid. Det var i alla fall mycket färre elever i klassrummet då, en fördel i sig, och dessutom blev det lite mer sannolikt att läraren var villig att förtydliga provfrågorna.

Publicerat av

Autistiska Manifestet

Autistisk bloggare som skriver om autism, funktionsnedsättning och rättvisefrågor.

6 reaktioner till “Kapitel 9: Dåliga instruktioner och arroganta lärare”

  1. Det här med att lärare är skitdåliga på att ge instruktioner stämmer verkligen med mina erfarenheter. En del lärare var bättre på det men de flesta klarade det verkligen inte alls. Och att de har noll självinsikt kring det. När jag väl fått autismdiagnos så var det ju i alla fall en del lärare som gick med på att okej, de ska förklara mer för mig för jag är ju autistisk och förstår därför inte. Självklart måste problemet vara hos mig. Och även då var det ju många lärare som vägrade förklara bättre, som insisterade på att det var självklart fast det inte var det, och som till och med såg det som att jag missförstod med flit för att jävlas. Jag tror ju inte att de andra eleverna nödvändigtvis förstod heller, men de flesta sa nog inte så mycket om det, och var bättre på att tro att de förstod. Så kanske de inte svarade ”rätt” sen men de fastnade i alla fall inte i det. Men jag behövde förstå och kunde inte bara låtsas som att jag förstod när jag visste att jag inte gjorde det.

    Gillad av 1 person

  2. Det här är väldigt intressant. Som NT person har jag sällan behövt reflektera så mycket över luddiga texter, men min son och även hans pappa har fått mig att öppna ögonen för problemet. Jag förstår att lärarna har svårt att förstå vad som är problemet, det kan verka så tydligt, samtidigt som det inte är det. Det är förmodligen i första hand en kommunikationsbrist tror jag (sen finns det givetvis många lärare som inte vill förstå). Vad betyder tydligt? Det tror jag att lärarna behöver få svar på.

    Det skulle behövas en NPF manual för lärare med tydliga exempel på exakt vad det är som blir fel. Vad är inte tydligt? Vad kan tolkas på flera sätt? Jag har en förhoppning om att många lärare vill göra bättre, men vet inte hur, och för dem skulle en utbildning i detta behövas.

    Gilla

    1. Som exempel… Välj ett land i Norden, berätta allt du vet om landet. Det är ju tydligt tror de flesta lärare, eller inte… Själva uppgiften är ju tydlig, men det framgår ju inte alls hur mycket information läraren vill ha. En bättre uppgift hade kanske varit. Välj ett land i Norden. Berätta vad huvudstaden heter, hur stor var folkmängden år 2015, rita landets flagga osv. En sådan fråga skulle jag aldrig ha reflekterat över som otydlig tidigare, men jag tror jag börjar förstå, fast det krävs exempel ur verkligheten för att jag ska förstå vad som är problemet.

      Gillad av 1 person

      1. Ja den frågan, ”berätta allt du vet om landet”, är ju tydlig om en tolkar den bokstavligt, men också omöjlig att svara på. Frågan ger ett svar på ”hur mycket”. Svaret är ”allt”, alltså så mycket som det bara går. Om jag skulle berätta allt jag visste om Sverige skulle jag få skriva en tjock bok. Om jag fick frågan skulle jag nog förstå att det inte menas bokstavligt (fast när jag var barn skulle jag inte kunna förstå det, det är av erfarenhet som jag nu vet) men jag skulle för den sakens skull inte ha någon aning om vad som förväntas.

        ”Berätta folkmängd/huvudstad/etc” är däremot väldigt tydligt. Ett problem är att lärare ofta säger ”berätta om landet” när de har något specifikt i åtanke, och sen får eleven fel för att hen har berättat något annat som visserligen kanske är helt rätt, men inte var vad läraren tänkte sig. Och det är ju omöjligt att veta för eleven. En sak som nog skulle underlätta för många är om lärare åtminstone i efterhand kunde vara flexibla nog att förstå, att det svar de fått är svaret på deras fråga, även om det inte är svaret som de tänkte sig från början. Då skulle en ju i alla fall inte behöva oroa sig för att en ska svara på uppgiften men att läraren sen inte är nöjd för att hen tänkte sig något annat.

        Gillad av 1 person

    2. Min erfarenhet är ju att jag förklarat för lärarna vad det är som gör det otydligt. Jag har förklarat och de säger att de har förstått. Men sen fortsätter de att göra samma instruktioner i alla fall, instruktioner som de nog har använt utan att ändra på dem (förbättra dem) i flera år. Arrogant!

      Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s