Svalt intresse för texter om skolan. Dags att skriva om att vara vuxen autist istället!

Jag har nu skrivit 14 inlägg om skolan och min skolgång: 13 ”kapitel” och en prolog. Trots att många försäkrade mig om att det finns ett stort intresse i föräldrakretsar och lärarkretsar för att höra mitt perspektiv på skolan så har intresset varit svalt. Jag tänkte mig att de här texterna skulle kunna vara till hjälp för autistiska barn, genom att göra deras föräldrar uppmärksamma på skillnaden mellan autistiskt perspektiv och föräldraperspektiv, samt att göra deras lärare uppmärksamma på maktpositionen de har i relation till eleverna.

Jag var för naiv. Det är tydligt att de som läser min blogg är mest autister själva, både vuxna och barn, samt andra funkisar. Och då blir jag tvungen att fundera på om jag inte ska fokusera min mycket begränsade energi på att hjälpa vuxna autister istället för att försöka övertyga de vuxna som har makt över autistiska barn att behandla dem bättre. Jag gråter inombords när jag tänker på hur barn fortsatt tvingas gå till en skola som kränker deras mänskliga rättigheter och som riskerar att orsaka komplex PTSD hos redan utsatta barn, som den gjorde för mig. Men jag har redan skrivit texterna. De finns att läsa här på bloggen. 14 stycken, plus det som jag har skrivit om skolan tidigare. Nu är det upp till andra att läsa och sprida texterna om de tycker de tillför något. Det finns mycket att säga om annat än skolan.