Autistisk – jag är inte välkommen till firandet

Vet ni vad ‘alla är välkomna’ betyder? Det vet jag. Det betyder att jag inte är välkommen. Det här handlar om högtidsfiranden, födelsedagsfiranden och speciella tillfällen, men även sånt som spelkvällar, fikaträffar, inflyttningsfester m.m.

Om personer som inte respekterar mina gränser är välkomna, då är inte jag välkommen. Om personer som inte visar hänsyn för mig ska komma eller kanske ska komma, då kommer inte jag, kan inte komma. Om jag inte får veta vad som kommer att hända, kanske för att det inte finns någon plan eftersom gästerna eller värden gillar att vara spontana, då tar man ingen hänsyn till mig. Om det är ca 5 personer eller fler som är inbjudna, eller 1-2 personer som ensamma producerar för mycket sinnesintryck för mig (ex. ljud – pratar högt och mycket, lukt – har parfym, sensoriskt – utsätter mig för beröring), eller för den delen att själva platsen är otillgänglig för mig. Då är jag inte välkommen från början – att jag blivit inbjuden gills inte, inbjudan ogiltigförklaras.

Den som alltid bjuder alla/många för att alla ska vara välkomna, som inte kan med att utesluta någon eller välja bort någon – den väljer bort mig varje gång. Det går inte att bjuda alla. Det är en illusion. Ändå hamnar ansvaret och skulden på mig för att jag tackar nej, som det kallas. Jag utsätts för påtryckningar och folks sårade känslor för att jag nästan aldrig kommer. Jag pressas ibland att göra våld på mig själv för att kunna finnas i dessa personers liv på det sätt som efterfrågas.

Jag undrar: Varför gör ni inte plats i era liv för mig som är Autistisk?

(Inlägget är en repris av det med samma titel på den gamla bloggen Propinqua.)