Jag fick en fråga på twitter: ”Varför tror du att så många elever med autism inte vill gå till skolan?” Jag kan ju inte tala för alla autister, men jag tror att jag har många värdefulla insikter från mina erfarenheter av grundskolan, gymnasiet och att växa upp som autist i ett samhälle som är så fientligt mot autister. Jag vill verkligen skriva om det här ämnet. Men samtidigt vet jag att det har ett oerhört högt pris. Jag har komplex PTSD från min uppväxt och skolgång. Att skriva om det här ämnet medför kraftigt ökade symptom för mig. Samtidigt har jag en föraning om att även om jag skrev efter bästa förmåga, och till ett högt pris som jag själv får betala, så finns det inte ett så stort intresse för mina texter.
Vad jag vet är det mest autister som läser min blogg ändå. Autister som nog redan är alltför bekanta med det här ämnet, och som dessutom riskerar att triggas av det. Hur tänker ni, mina läsare, om det här? Har jag läsare som är föräldrar och inte är autistiska? Och mina läsare som är autistiska, skulle ni ta skada av detaljerade beskrivningar av hur jag som autist tog skada av skolan?
Autistiska Manifestet 
Jag hoppas verkligen att det finns ett intresse för detta, för det är väldigt viktigt att skriva om och ditt perspektiv är väldigt viktigt. Jag är ju autistisk och tillhör inte den målgrupp som främst behöver informeras om hur det är med skolan. Men jag skulle gärna läsa det du har att skriva. Skolan var inte bra för mig heller men det är inte så att jag tar skada av att läsa om det. Eftersom det är jobbigt för dig att skriva om förstår jag att du inte vill, om du inte vet att det finns många som är intresserade. Men om du skriver om det så läser jag mer än gärna.
GillaGillad av 3 personer
Du förtjänar en större läsekrets. Jag som förälder till ett autistiskt förskolebarn är intresserad av ditt perspektiv ur fler vinklar. Men ditt mående går först såklart.
GillaGillad av 2 personer
Förstår perspektivet.
Det är viktigt och relevant med beskrivingar av skolgång mm.Det finns många bilder av skolgång,även av skogång som inte fungerar..men sällan med en ”öppet”autistisk person som författare.
Jag är lite rädd för att läsa om många situationer för att jag mår dåligt och återupplever (ptsd) som du också beskriver..
Men jag tror att det finns många fler viktiga aspekter som framgår när det är ur ett autistiskt perspektiv något sägs,jag hoppas att den styrkan gör att läsupplevelsen blir något utöver det brutala och handlingsförlamande känslan som kan uppstå vid läsning av det förflutna.
Ibland funderar jag också på att ge en utsaga,men jag bestämmer mig alltid för att göra det längre fram,när jag orkar återuppleva,och när jag vet vad jag vill berätta.
Det är väldigt mörkt och de där små punkterna av ljus som människor brukar balansera upp sina berättelser med är konstlade och irrelevata för min berättelse.
Om du skriver så läser jag gärna.
Mvh Hanna
GillaGillad av 2 personer
Det skulle vara jätteintressant att läsa, särskilt då det finns så få bloggar på svenska ur autistiskt perspektiv. Men som sagt så vill jag inte att du ska skriva något du mår dåligt av, din hälsa måste gå först.
GillaGillad av 3 personer
Det du skriver är värdefullt och angeläget . Ingen ska stå och snacka om alla människors lika rättigheter och möjligheter, om de inte har gjort sitt yttersta för att hitta de som inte hörs.
Jag tror att jag kan hjälpa dig att höras, om du väljer att skriva.
GillaGillad av 2 personer
Som mamma till autistisk dotter är ditt perspektiv oerhört viktigt och värdefullt för mig.
Du gör en stor insats genom att skriva och genom oss som läser sprids dina ord.
Om det är okej med dig så skulle jag vilja tipsa om din blogg i de föräldraforum på Fb jag följer.
Vill dock inte sätta press på dig…din hälsa och ditt mående är ändå viktigast.
GillaGillad av 2 personer
Tack! Du får jättegärna tipsa om min blogg i föräldraforum på Facebook.
GillaGilla
Jag läser, och andra föräldrar i nätverket Elevens rätt också.
Din berättelse om förskolan t ex är värdefull på många sätt. Man kan se vad som fick det att fungera för dig. Och man kan se hur lite av vuxnas orsak – verkan – strategi som går hem.
Många känner igen sig och sina barn, och det är mer stärkande än man kan tro. Man kan använda den berättelsen i samtal och påtryckning på både förskola och skola. Och man kan ha den i ”ryggen” när man försvarar sitt barn, när det blir ”konstigförklarat”.
Vi föräldrar behöver stärkas. Det är ett starkt tryck från samhället att vi ska förändra våra barn och tvinga dem in i skoltillvaro och levnadssätt som skadar och sänker dem. Det finns alltför lite som skrivs som stärker föräldrar i att barnen är bra som de är. Och hur vi ska göra för att de ska blir bra på att leva som de är.
Samhällstrycket är starkt för att de ska bli något annat. T ex habiliteras sönder, tvingas in i skolsammanhang som ger dem allvarliga skador. Äta som ”andra”. Klä sig som ”andra”. Umgås, leka som och med ”andra”. Ja – du vet.
I trycket tillåter sig skolan till och med fysiskt våld, med lagtolkarnas stöd. Och att hota föräldrar med att frånta dem vårdnaden. Det ligger inte på nivån där skola och föräldrar debatterar vad som är bästa skolformen för autistiska elever. Det ligger på nivån om barnen ska få vara det de är, och om föräldrarna ska få vara föräldrar till dem.
Med PTSD måste man ta det varligt. Läkning tar sin plats, och det måste finnas utrymme för det som bara ger gott också. Närma dig dina skolberättelser på de sätt som stärker dig bäst. Ingen brådska. Tyvärr kommer dina berättelser att vara aktuella ett långt tag framöver.
GillaGillad av 3 personer